28e feb

Hon kom hem vi sa hej, vi drack en latte, en bira, en vin, gapskrattade åt ingenting, hjälpte varandra på det där viset som är så himla lätt - prat, hade ingen som helst tid för varandra, men ändå fylldes tomrummet upp igen, även fast vi bara sågs max kanske två dagar efter att inte ha spenderat mer än ca 3 på mer än ett halvår. För mer behövs inte, även om det vore guld värt.. och det är det som är så fint.. det behövs inga "kolla-läget"-minuter.. ingen kvalitetstid, för varje sekund, om det så är över telefon är kvalitet. Det bara är, som det alltid varit, spelar ingen roll hur mycket vi förändrats, för mellan oss förändrats inte ett jota.. Så nu är mitt tomrum efter henne på nytt fyllt och kommer räcka (men bara nätt och jämt) i ca 2,5 månader.. tills hon kommer hem igen.. hon den där Lollo som åkte till Indien idag...

februari

det går bra.. jag överlever.. jag tar mycket pauser och dricker mycket latte, har blivit mer kreativ, helt plötsligt har jag en lista på grejer jag vill sy (behövde jag verkligen börja plugga för att få inspiration??) har fått mer idéer, har blivit lite gladare, lite mer stressad och lite mer levande.. och lite mer intresserad och lite mer rädd om tiden men lite mindre anträffbar. Men det är väl rätt okej ändå?

Ganska intressant hur man kan må så mycket bättre när man har så sjukt mycket mer att göra.. jag har nog blivit en lite lugnare människa.. kanske inte alltid märks, men inombords.

ordbajs ordbajs ordbajs.. nu ska jag plugga.

(förresten är vi snart igenom februari.. det betyder att de två månaderna jag fasade mest inför i princip redan är över.. tiden går för snabbt... snart är jag 23.. mormor fick en chock, hon trodde jag skulle bli 22)

det var det bästa