Raggamuffin-tour

Plats: Belize City
Tid på dygnet lokal tid: 17.00
humör: blandad

Segelturen var nagot alldeles extra. Vi var en grupp pa 12 personer med de saklart typiska karaktarerna ombord. Det hysteriskt skrattande, sota, "imponerade av ALLT"- asiat-paret, smekmanadsparet, fashion-kvinnan, Ole Bramserrud- pappan som kan allt, vet allt och ska lara sig allt och ska prata med alla och springa runt i speedos och skjorta med stor mage, sen har vi hans blyga, snygga, tysta konstnar till son, den ensamma overlevnadskvinnan och till sist jag och Agnes som utgjorde den ungsta lite livligare delen av gruppen tillsammans med nagra norskar.

Det var tre dagar fulla av konstant reggae-musik dunkande i baten, snorkling sa pass mycket att mina fotter ar sonder av skavsar och lusten att snorkla nog inte kommer komma tillbaka i forsta taget, rom-baren stod oppen dagarna langa och frukt serverades hela tiden. Agnes var fisher woman da hon var den forsta som fiskade upp en enorm barracuda som sen hela gruppen fick till middag tillsammans med en rak-rora och tre smaratter till.

Sen har vi kaptenen Jermaine, varldens goaste svartaste bjorn, stark som ett monster och med det harligaste skrattet du kan hora.. samt hans medhjalpare Jacob, en ung piratliknande halvamerikanare.. Konstant marijuana-rokande och till och fran fulla, guidade de oss genom snoklingen, taltuppsattningen, dansen och fisket.

Forsta natten spenderades i talt pa en o mindre an en halv fotbollsplan. 12 palmer fanns det. Vi at fisk och satt runt en bonfire pa stranden innan dom satte pa musiken i baten och det blev dans pa bryggan.

Hela resan gav enorm mersmak och jag maste klassa den som en av de basta upplevelserna i mitt liv.. har aldrig seglat och aldrig suttit sa mycket pa en bat.. men det konstiga ar att nar du sitter dar langtar du inte efter att gora nagot som helst annat an att just sitta dar... Havet har uppenbarligen en trollbindande egenskap man inte riktigt kan forklara.

Efter 3 dagar tog resan slut i Placensia... for dom flesta. Eftersom det var en "envags-resa" fortsatte alla vidare soder ut till Honduras.. forutom vi som atervande med baten tillbaka hem. Planen var att aka tillbaka samma natt.. en 12 timmars segling under stjarnorna.. klockan 6 nar morkret precis fallit satte vi oss alla for att aka ivag, vid det laget hade weedforsaljaren i hamnen tvingat sig till en plats pa baten tillbaka som alltsa nu bestod av mig, Agnes, Jermaine, Jacob och han.. Alla 3 hade vuxit upp och i princip levt sina liv pa havet. Efter att ha rullat sina jointar forsakrade de oss om att vi var i trygga hander, medan jag och agnes fyllde vara glas... sen bar det ivag.
Har aldrig suttit pa ett sa stormigt hav.. baten gungade som om den skulle tippa over.. och medans de tre sjomannen sprang runt och hissade segel, skrek till varandra och hade sig, satt jag och Agnes under tak och fashinerades av hela situationen... och da tankte jag: Undra vad mor min skulle saga om hon visste att jag satt i en liten segelbat en stormig natt pa karibiska havet med tre hoga fulla sjoman som skulle ta oss hem 12 timmar i backsvart morker.. kunde inte lata bli att skratta lite. Du skulle vart dar mamma! ;)
Det hela slutade i vilket fall med att ett hal i motorskyddet upptacktes och vi var tvgna att vanda tillbaka in till hamnen. Natten spenderades alltsa sovandes i baten under stjarnorna och klockan 4 pa morgonen seglade vi ivag istallet. Resan tog 15 timmar och resten berattar jag nar jag kommer hem.

Tillbaka pa on, tva vanner rikare, extremt trotta och hungriga somnade vi klockan 9 kvallen darpa. 13 timmar senare hemkomna an planerat.

Foljande kvall akte vi alla tjejer ut med Jermain och hans kompisar for att fiska, och medans jag sitter och beklagar mig for att jag aldrig far fisk och for att jag inte har nat talamod nappar forsta fisken i min handlina och en stor fet gulskimmrande rackare kommer upp... 10 fiskar senare akte vi tillbaka och gjorde fisksoppa. Den godaste jag nagonsin atit.. sen var det fest och vi hade den basta kvallen pa lange...

Och nu sitter jag har, dagen efter i Belize City... resan ar nastan slut... kan inte beskriva vad jag kanner.. langtar hem men vill fortsatta resa. Har vart en galen resa och en oforglomlig sadan!!
Forstar itne att jag bara har vart borta i 2 manader, kanns som jag vart borta ett halvar.. forstar inte att jag ska tillbaka till en vanlig vardag och jag forstar inte hur jag ska klara att sova en natt utan mina 3 narmsta vanner omkring mig... maste dock erkanna att jag saknar er nat otroligt dar hemma! Jag saknar min stora sang, jag saknar min egna musik, klader som luktar rent, toaletter som ALLTID spolar, rena knivar, god mjolk och grovt brod!!!

Vi ses pa Fredag!!!